nosmotnos

Jag slås varje morgon av hur olika våra dagishundar är, när dom kommer in här. En del studsar och hoppar, andra gäspar och sträcker trött på sig.

Mascot måste alltid se sin husse hoppa in i bilen. Så det är bara att vänta.
Kajsa och Dante kommer in pigga och glada, och trots att dom nästan kryper ur skinnet av förväntan så sätter dom sig för att få sina gobitar.
Bonzo hoppar högt, nästan över grinden, om man inte skyndar sig. Han har bråttom, bråttom -så spännande är dagis.
Chilla gäspar och ser nästan ut som att hon sover stående, så morgontrött är hon.
Bravo har bara bråttom in i boxen, inget godis eller godmorgon innan man är inne. Då vill han gärna mysa en stund innan han lägger sig i favoritkorgen.
Swinto sitter jättefint, sen raka vägen in till boxen, där han sätter sig utanför grinden och tålmodigt väntar på att jag ska öppna.
Cesar kommer ofta tidigt, och vill ha sin frukost. Så han "hjälper" mig att hälla upp i skålen, innan vi går in till hans box. Så äter han medan jag gör mysigt därinne, med filtar och bäddar.
Mexi knackar på grinden, allt hårdare om det tar för lång tid för mig att öppna....
Nellie fryser ofta, speciellt på vintern, så hon har riktigt bråttom in till varma filten. Och hon är en gammal dam, så hon väntar sig respekt. Alltså skäller hon uppfodrande direkt hon kommer in genom dörren. Om jag inte står där redo att ta emot henne vill säga. För då ler hon glatt. Faktiskt!
Raffe är så glad att se fröken, men efter en snabb -men hjärtlig- hälsning ska han in till polarna och busa. Nu är de flesta rätt morgontrötta, så han brukar få ge sig och rullar istället ihop sig i en korg. Buset kommer senare, när tröttmössorna vaknat :)
Wilma letar efter nåt gott på sin väg in till sig....varje morgon fast inget finns att få...förutom den torra leversnitten -som visserligen slinker ner utan större problem ;)

Sen finns det perioder i en hunds liv då det kan va lite svårt att lämna matte eller husse. Även om det visst är roligt på dagis, och man har många kompisar, så känns det lite svårt -just vid avskedet. Och man tittar långt efter matte/husse, kanske gnäller lite också. Men det brukar ofta lösa sig, vi får göra lämnandet kort ett tag, inget stå och snacka utan bara raka vägen in. Då brukar det ge med sig.

Och de flesta, dom sitter snällt och väntar på sin godbit. Redan innan jag öppnat grinden sitter dom. Och väntar. Och sen blir dom jätteglada när man öppnar, och det värmer hjärtat på en dagisfröken att se den glädjen. För det betyder ju att vi gör nåt bra här, att dom tycker det är kul att gå till dagis. Och att dom tycker om sina fröknar.

Och lika olika som det är på morgonen, är det faktiskt på eftermiddagen också, när alla fyrbenta ska hem. Men det tar vi en annan gång :)

/Linda